Jag har så kloka vänner
" Jag tänker inte skriva först, det får väl han göra." "Vill hon mig något får väl hon ringa. " " Jag tänker inte säga hej om du inte gör det. " "Vill hon bli min vän igen är det upp till henne." "Hon ska få kämpa för mig."
Jag tänker att vi människor ibland är för rädda om vår stolthet. Vi är hemligt kära men vågar inte berätta det.Hör inte av oss först då vi vill att den andra ska kämpa för oss. Vi vill inte vara för på. Söker inte till vårt drömyrke för att vi är rädda att misslyckas. Vi säger inte till den vi älskar att vi gör det utan ska ofta visa hur starka och bra vi är utan den personen. Erkänner inte när vi behöver hjälp eller någons kärlek. Väntar på ett förlåt istället för att ge ett. Vi går kanske länge, kanske ett liv, och vill något så mycket men vi vågar inte riskera vår stolthet. Vi kanske låtsas hata någon vi älskar. Älska någon vi hatar. Jag tänker att vi fungerar så, vi människor. Inte alla, men många. Jag har sett det så många gånger.
ISTÄLLET FÖR DETTA! Sök dig till det du drömmer om. Säg upp kontakten med de du inte gillar. Ring vännen du inte träffat på länge, vänta inte på att hon ska höra av sig. Säg förlåt istället för att vänta på att höra förlåt. Ta första steget och kontakta den du är intresserad av. Och för guds skull; Älskar du någon. Låt han eller hon veta det. Livet är för kort för att gå och gömma det man vill och känner. För kort för att låtsas. Följ magkänslan, gör det som känns bäst för stunden. Våga. Då kan du vara stolt över dig själv och vinna tillbaka en bra stolthet. "-Cassandra