Thoughts
Kan samtidigt inte låta bli att känna ångest över vissa saker. Över val jag gör som är så jävla självdestruktiva att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Kanske för jag vet att jag inte borde, man vill alltid ha det man inte kan (i detta fall borde) få. Det är helt sjukt men jag är fan min egen värsta fiende. Samtidigt gör allt prat om framtiden mig så jävla osäker att jag snart går sönder, vill göra så mycket så blir rädd att inget blir gjort. Vill inte bli den som blir kvar men vill inte lova upp mig att stanna i London till augusti heller. Vill inte komma hem och upptäcka att lägenheten är såld och att jag ska se Stockholm som min nya hemort. Vet varken ut eller in men det börjar fan bli dags att planera snart. VILL göra något efter jul, alltså pallar inte gå här och bara vara. JGSIJOT/#(WS%)=#W) känner jag bara just nu över livet.